fredag 29 maj 2015

2 x ramslök - örtsmör med citron och färsk ramslök, samt spenat- och ramslökspesto. Passar både till kött, fisk och vegetariskt



Idag tänkte jag bjuda er på två recept med färsk ramslök, dels ett örtsmör och dels en pesto. Båda är goda till det mesta i matväg.

Ramslök är en släkting till vitlöken och växer vilt i stora delar av landet, framförallt i södra Sverige. På vissa ställen är den fridlyst. Jag har inte hittat den i mina trakter, men däremot dök jag på en ask gotländsk ramslök när jag var och handlade nyligen. Den kunde jag inte motstå - trots ett hisnande kilopris. Jag älskar nämligen den milda vitlökssmaken i ramslök och använder gärna ett färdigt flingsalt med ramslök och även en pestokrydda med ramslök som jag brukar köpa hos Zmaka.

En del av min ramslök använde jag alltså till att göra ett jättegott örtsmör som smakar fantastiskt till både kött, fisk och vegetariskt. Resten gjorde jag en smakrik pesto av med spenat, mandel och parmesan. Den kan förljuva vilken maträtt som helst. Har du egen ramslök runt knuten eller hittar i affären så föreslår jag helt enkelt att du prövar!

Ramslökssmör:

200 g mjukt smör - jag använde laktosfritt för att kunna bjuda dottern som är laktosintolerant
zest (skalriv) av en ekocitron
1 msk pressad citronsaft
2 tsk flingsalt
8 blad ramslök - ca 20 g

Låt smöret stå framme i rumstemperatur och bli riktigt mjukt.
Skölj och slunga ramslöken och strimla eller hacka den fint.
Smula ihop flingsaltet.
Rör ihop alltsammans till ett smidigt örtsmör och forma en rulle med hjälp av plastfolie, aluminiumfolie eller bakpapper. Sen en plastpåse eller skål med lock eftersom allt i kylskåpet annars kan lukta ramslök.
Lägg in i kylen att stelna, men förvara den inte där alltför många dagar eftersom ramslöken är färsk. Förvaras i stället färdigskivat i frysen för att ta fram vartefter - om inte allt går åt vid ett tillfälle.
Smöret har vi ätit till mandelpanerad hällefilé, som ni får recept på i övermorgon.







Spenat- och ramslökspesto:

75 g mandel
80 g färsk spenat
30 g färsk ramslök
1 liten vitlöksklyfta
70 g nyriven parmesan
1 dl fin jungfruolivolja - jag använde en som ska vara extra nyttig
lite extra ramslökssalt

Skålla och skala mandeln och lägg i blöt minst några timmar, gärna över natt.
Grovriv parmesanen.
Lägg mandel, spenat, ramslök, riven parmesan, pressad vitlök i mixer och kör några varv. Tillsätt oljan lite i taget medan mixern går. Smaka av med lite extra salt. Det går bra med vanligt salt om du inte har ramslöksflingsalt.
Häll en aning olja ovanpå peston så håller den sig bra i kylen. När du sen ska ta av den rör du bara ned den extra oljan i peston.
Peston har vi ätit som vegorätt till nykokt pasta och med lite extra riven parmesan till. Vi har också ätit den till kycklingfärsbiffar med klyftpotatis. Den sista klicken pesto rörde jag ut med lite smetana som sedan fick förljuva vanliga potatisbullar.








onsdag 27 maj 2015

Glutenfri edamamepasta med smakrik och gräddig champinjon- och baconröra



Det är alltid kul att pröva olika, nya, glutenfria pastasorter. Den senaste i raden är en glutenfri spaghetti som är gjord på edamamebönor (en slags sojabönor) och som jag faktiskt hittade på ICA. Riktigt god i mitt tycke. Till den gjorde jag en champinjon- och baconröra, och toppade sedan hela härligheten med lite extra edamamebönor, som jag hittade i frysdisken.

Du som inte äter griskött kan ta kalkonbacon, och du som inte äter kött överhuvudtaget hoppar bara över baconet och tar lite mer champinjoner, eller varför inte purjolök.

Fyra normalhungriga personer blir absolut mätta på det här:

1 paket edamamespaghetti - 200 g

400 g färska champinjoner - ca 370 när jag ansat dem
2 stora vitlöksklyftor
1 paket bacon
olivolja
1½ dl valfri grädde
1 msk Toscana Mix från Zmaka
salt från kvarn

150 g frysta edamamebönor

Förväll edamamebönorna enligt anvisning på paketet och pilla ut bönorna ur skidorna. Ställ åt sidan.
Ansa och skiva champinjonerna, skala och flisa vitlöken, strimla baconet.
Lägg champinjonerna i kall stekpanna och sätt på högsta värme. Fräs runt under omrörning tills champinjonerna är lätt brynta och vätskan dunstat. Tillsätt då någon matsked olivolja samt vitlök och bacon. Fräs runt under omrörning så att även bacon och vitlök blir lätt brynt.
Tillsätt grädde och krydda och låt puttra ihop med locket på glänt så att röran blir krämig, ungefär 10 minuter.

Koka under tiden pastan enligt anvisning.
Lägg upp pastan i djupa tallrikar, häll över röran och toppa med bönorna.
Smaklig spis!







måndag 25 maj 2015

Innehållsrik vegogryta med hemgjord indisk paneer



Idag har vi haft bekymmer med nätanslutningen här i Rasbo, och det är först nu som jag kunnat komma in i datorn och fixa dagens vegoinlägg. Det är inte första gången det strular och säkert inte sista heller, men nu blir det i alla fall vegetariskt.

Känner ni Amy? Det gör egentligen inte jag heller, men jag brukar ofta kika in på hennes blogg eller instagram. Amy är småländskan med indisk bakgrund som lagar indiskt så att man blir alldeles sugen. Ja, hon lagar svenskt också för den delen, men det är särskilt de indiska anrättningarna som får mig att försöka laga mat med indisk touch emellanåt - trots att jag sannerligen inte är någon hejare på just indisk matlagning.

Hursomhelst har jag länge tänkt göra indiska panneer - en slags färskost -  enligt Amys anvisningar, och äntligen kom jag mig för och gjorde det. Jag gjorde lite mindre sats än Amy, och mina blev inte alls lika fina och släta som de på Amys bilder, men väldigt goda. Skönhet är inte allt här i världen kära ni! Paneerna lade jag i en gryta, som fick både mina och makens smaklökar att skutta runt och dansa på bästa Bollywoodmanér!

Lite pyssel är det, det tillstår jag. Om du inte vill göra egna paneer kan du använda halloumi i stället, och då kan du även göra den laktosfri eftersom det finns laktosfri halloumi. Jag tänker mig att det också fungerar att göra grytan helt vegan med tofu och någon alternativ gräddsort, men det har jag inte testat själv.

Den som vill sätta mer indisk touch på grytan kan ha i garam masala eller någon annan liknande kryddblandning. Det hade jag inte hemma, så det fick bli min högt älskade kryddblandning från Knektgården som jag använder till det mesta. Du kan förstås också ha en egen kryddblandning enligt Amys förslag.

Eftersom jag är förvissad om att ni känner igen både morötter och krossade tomater utan att få bildbevis, så koncentrerar jag idag beksrivningsfotografierna till paneertillverkningen.

2 dl mjölk - jag använde ohomogeniserad fet lantmjölk
1 dl vit balsamico från Saltå Kvarn - alternativt pressad citron eller annan vit vinäger

2 msk Gårdens kryddmix från Knektgården - en aromatisk blandning med currykänsla
3 msk rapsolja eller ghi
2 shalottenlökar
2 vitlöksklyftor
300 g skalad och ansad morot
200 g skalad och ansad kålrot
100 g skalad och ansad rotselleri eller palsternacka
1 burk krossade tomater
1 dl vatten
2 dl valfri grädde
2 msk osötad tomatpuré
1½ grönsaksbuljongtärning - Kung Markatta
100 g färsk spenat
100 g frysta ärtor
salt från kvarn

Paneerna behöver förberedas och göras dagen innan.
Koka upp mjölken i en tjockbottnad gryta. Precis när det börjar koka häller du i balsamicon lite i taget så massan börjar flocka sig. När det flockat sig ordentligt häller du av massan i en tät sil.
Skölj massan flera omgångar i kallt vatten så att vinägersmaken försvinner.
Lägg en ren kökshandduk över en sil och låt rinna av på nytt. Krama ur all vätska . Enligt Amy ska man krama tills man blir blå i ansiktet! Jag kan inte uttala mig om min ansiktskulör, men jag kramade så att kökshandduken gick sönder!
Lägg massan i en form, lägg på handduken, sen ett fat, och sen en tynd på. Låt stå över natt i kylskåpet.
När det är dags att göra grytan tar du ut massan, skär den i kuber, och steker gyllenbrunt i lite rapsolja eller ghi.

Förbered grönsakerna. Skala och tärna rotsakerna, skala och hacka lök och vitlök, skölj och slunga spenaten torr.
Hetta upp olja i en rymlig gryta och fräs kryddblandningen  under omrörning en kort stund. Lägg i rotsakerna och lök och fräs runt så att allt rostas lätt. Häll på krossade tomater, vatten, grädde, buljongtärning och tomatpuré och låt småkoka under lock tills rotsakerna är nästan ätmjuka. Då lägger du i spenat, ärtor och de stekta paneerkuberna.
Lått puttra ihop ytterligare under lock 5 - 10 minuter och smaka av.
Servera gärna med basmatiris eller annat ris. Quinoa funkar också, liksom pasta av något slag.

PS Vasslan som blev kvar efter paneertillverkningen sparade jag och använde som degvätska i tortillas. Det blev jättebra. Om du inte ska använda det på en gång går det bra att frysa. DS














Ha en fortsatt underbar Köttfri måndagskväll allihop!

söndag 24 maj 2015

Inte nog med att jag har huvudrollen i mitt liv - jag är regissör också



Inte nog med att jag har huvudrollen i mitt liv - jag är regissör också. Så står det i den fina lilla tänkeboken av åländska författarinnan Pernilla Lindroos . Jag tänker att det är en sanning med LITE modifikation. Visst är det så att vi i mångt och mycket kan påverka och regissera vårt liv. Vårt livs teater gestaltar sig olika beroende på vilka arenor vi väljer att spela på, vilka med- eller motspelare vi väljer, och vilka olika livsval vi gör, men det är också väldigt mycket som vi inte kan regissera. Livet kan drämma till ganska rejält emellanåt, ibland helt utan förvarning, och då gäller det att ha god improvisationsförmåga i den där teaterföreställningen som är livet. Slutet på pjäsen kanske inte alls blir som vi hade tänkt oss.

Jag fick anledning att fundera på det här alldeles nyligen när jag hade 50-årigt studentjubileum. En del av er kanske såg att jag bjöd på glutenfria studentskor min studentdag till ära. Vi var 28 personer från två parallellklasser som hade slutit upp för att träffas och minnas, gå rundvandring i vår gamla skola, fika på anrika Fågelsången, och äta buffé på von Kraemers. Vi var 49 från början, men 5 hade avlidit, några hade förhinder av olika slag, och några hade överhuvudtaget inte svarat på inbjudan. Några hade kommit resande lång väg och en klasskamrat hade vi med oss på Skype från USA.

Att träffas och jubilera var både väldigt roligt och samtidigt lite vemodigt. I vanliga fall lyckas man ju ganska framgångsrikt förtränga att man själv har åldrats - trots knarrande leder, rynkor och skrynkel, och det ena med det andra - men när man träffas och inte har setts på så lång tid inser man att det faktiskt hinner hända en del på 50 år! Tidens tand tuggar olika glupskt på oss, men ingen undgår dess nafsande! Det är naturligtvis många faktorer som spelar in. Gener, hälsa och livsstil, men också livsomständigheter som vi inte kan råda över.Mycket kan vi regissera, men en del av det som händer i livet drabbar oss bara. Helt utan urskillning, logik och rättvisa. Tragedier, sorger, förluster, sjukdomar, besvikelser, misslyckanden, brutna relationer och brustna illusioner. Det är klart att sånt sätter spår!

Under kvällen såg vi också en film från skoltiden, och när jag såg mig själv flimra förbi på duken blev jag nästan lite ömhjärtad. Så ung jag var! Så många planer och förväntningar jag hade! Så mycket jag drömde om! Jag skulle velat ge den unga Kjersti en stor kram och coacha henne en smula. Ge några råd inför den kommande livsvandringen.

Jag skulle uppmuntrat henne att våga mera. Jag skulle talat om för henne att lyssna mer på sig själv och inte försöka leva upp till alla andras förväntningar. Jag skulle ha berättat att man klarar mycket, mycket mer än man tror, och att det inte är ett dugg farligt att misslyckas. Jag skulle ha talat om att man inte ensam kan förändra världen, och att det faktiskt är okej att inte alltid vara så himla präktig och duktig. Jag skulle nog talat om för henne att plikt och ansvar förvisso är nödvändigt och gott, men att det också är tillåtet att vara lite egoistisk emellanåt. Att unna sig och bara njuta av livet. UTAN en massa dåligt samvete.

Men framförallt skulle jag berätta för henne att livet - även om det inte alltid blir precis som man har tänkt sig - kan bli väldigt, väldigt bra ändå! Och jag skulle talat om att det aldrig är för sent att börja om på ny kula och ta tillvara och göra något bra av just den här dagen! Så länge ridån inte har gått ned för gott bjuder livet ständigt på nya möjligheter och nya chanser. Ta dem!

Glad Pingst på er alla!


lördag 23 maj 2015

Mandel- och parmesanpanerad minutkycklingfilé med goda röror och klyftpotatis



I söndags var delar av familjen hemma och då åt vi den här goda kycklingrätten till lunch. Med frasig klyftpotatis och två goda röror till blev det en riktig festmåltid som föll alla i smaken. Jag gjorde dubbel sats eftersom vi var många runt bordet, men ger recept lagom till fyra. Är ni fler är det bara att fördubbla eller flerfaldiga. Rörorna ger jag separat recept på. De är supergoda till allt grillat som snart kommer att bjudas på alla sommarfester.

4 minutfiléer av kyckling - 600 - 630 g (kan variera lite i förpackningarna)
½ dl rismjöl
1 ägg
25 g färskriven parmesan
25 g mandelmjöl
1½ msk kryddmix från Knektgården - eller annan kryddblandning som du tycker om och har hemma
olja/smör till stekning

Putsa filéerna och vänd dem i rismjöl.
Lägg på en skärbräda att torka till en stund.
Vispa upp ägget.
Blanda ihop parmesan, mandelmjöl och kryddmix.
Vänd de rismjölade filéerna hastigt i ägget, låt droppa av, och vänd dem därefter genast i
paneringen. Det blir en del panering kvar, men det är lättare att få ett jämnt och fint resultat om man har ordentligt med panering. Det som blir över får man helt enkelt kasta, det går absolut inte att spara eftersom det varit i kontakt med rå kyckling.
Lägg upp filéerna på en skärbräda att torka till ytterligare minst en kvart.
Hetta upp rikligt med olja/smör i en stekpanna och låt filéerna få fin färg på båda sidorna.
Lägg över på en ugnsplåt och sätt in i 125 graders ugnsvärme tills innertemperaturen kommer upp i 70 grader.









Servera filéerna frasigt nystekta till klyftpotatis, sallad, ugnsbakade körsbärstomater, tomatsås och avocadoröra.

Mums var ordet!! Nu önskar jag er alla en riktigt härlig pingsthelg!

Två goda såser som passar till det mesta - tomatsås och avocadoröra



De här båda såserna är goda till det mesta. De är super till allt grillat, både kött, fisk och vegetariskt. Dessutom är de lättgjorda till tusen. Det enda du behöver tänka på är att i förväg beställa hem två olika kryddblandningar från Zmaka (och nej, jag är inte sponsrad men kan inte leva utan dessa båda favoriter, som jag använder till det mesta i matväg). Tomatsåsen kan du gärna göra dubbel sats av medan du ändå är igång. Den kan utan problem sparas flera dagar i kylen. Avocadoröran är mer färskvara. Den kan säkert sparas till dagen därpå, men kanske inte så mycket längre.

Kunglig Salladskrydda är en väldigt användbar kryddblandning, som sätter piff på det mesta. Den använder jag i avocadoröran.

Lökmix är en blandning av olika sorters lök, och förutom i den här tomatsåsen är den super i köttbullar eller annat där man brukar ha lök.

Avocadoröra

1½ avocado
saft av en ½ pressad ekocitron
1 burk smetana
2 msk Kunglig Salladskrydda
salt och svartpeppar från kvar
lite extra citronsaft

Gröp ur avocadon och mosa den tillsammans med citronsaft.
Rör ihop med smetana och tillsätt smulad kryddblandning.
Ta några kvarnvarv salt och peppar och ställ in övertäckt i kyl att dra några timmar.
Smaka av med lite ytterligare nypressad citron.




Tomatsås

1 burk krossade tomater
1 burk hela plommontomater
2 msk osötad tomatpuré
2 tsk lökmix
½ msk granatäppelsirap eller dadelbalsamico
½ msk champagnevinäger eller fin vitvinsvinäger
½ tärning grönsaksbuljong - Kung Markatta
lite kvarnsalt och svartpeppar

Blanda ihop alla ingredienser i en tjockbottnad kastrull och koka ihop på medelvärme med locket på glänt ungefär en halvtimme. Såsen ska gå ihop och inte vara för tunnflytande. Koka i så fall lite till.
Tomatsåsen är god både varm, ljummen och kall.




Båda de här såserna åt vi till mandel- och parmesanpanerad minutkycklingfilé alldeles nyligen.




torsdag 21 maj 2015

Laktosfri mjölkchokladpannacotta med färska bär



Pannacotta är en av mina absoluta efterrättsfavoriter. Dels är den behändigt eftersom den går att förbereda, dels kan den varieras hur mycket som helst. Äter jag på restaurang väljer jag gärna just pannacotta som avslutning. Förresten är det ofta det enda glutenfria alternativ som erbjuds. Men det är gott nog!

Här fick det bli en laktosfri mjölkchokladvariant, som serverades tillsammans med physalis och färska blåbär.

Tycker du inte om kardemumma kan du i stället ta kanel eller kanske lite stött kaffepulver. Den här satsen räcker till 3 - 4 personer.

2½ dl laktosfri grädde
1 tsk ljus agavesirap eller ljus flytande honung
75 g laktosfri mjölkchoklad
1 krm nystött kardemumma
1 gelatinblad

färska blåbär, physalis - eller andra bär

Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten ca 10 minuter.
Bryt chokladen i mindre bitar.
Koka upp grädden tillsammans med sirap eller honung samt kardemumma.
Bryt ned chokladen och rör/vispa tills all choklad smält.
Lägg ned det urkramade gelatinbladet och rör tills också det smält.
Häll upp i små portionsglas, täck över och låt stå svalt till nästa dag.
Garnera med valfria bär eller något annat som du tycker om.