söndag 10 mars 2013

Varför är jag så ofta sjuk? Ja, det kan man ju undra!




Det har hänt att jag nån gång fått en liten giftig och halvspydig kommentar om att jag så ofta är sjuk. Att varenda bacillusk som finns i omgivningarna bestämmer sig för attackera mig. "Du som äter så himla nyttigt, du borde väl aldrig vara sjuk! Det verkar ju inte hjälpa." Ja, visst äter jag nyttigt, och visst gör jag mina tappra försök att lura de där rackarns bacillerna, men ofta kommer jag till korta. Men, men jag hävdar bestämt att det förmodligen skulle vara ÄNNU värre om jag slarvade med maten. Som det där med chokladen ni vet!

Jag kan inte ge något tvärsäkert svar på varför det har blivit som det har blivit, men det har säkert  flera olika orsaker. Skraltig genuppsättningen kanske, men den kan jag ju inte göra så mycket åt. Men det finns några andra förklaringar som känns rimliga.

Som jag tidigare berättat levde jag mina första 14 år i dåvarande Belgiska Congo. Sex månader gammal fick jag följa med mina föräldrar dit. Redan som mycket liten fick jag alltså en massa olika vaccinationer mot diverse farliga sjukdomar inpumpat i min späda kropp. Dessutom fick jag dagligen under hela uppväxten äta malariamedicin i form av starka kinintabletter. Jag fick f ö malaria i alla fall! Även smittkoppor för den delen, när det utbröt en epidemi, men i lindrigare form eftersom jag var vaccinerad. Jag hade ofta olika halsinfektioner som barn, och i yran över det nyupptäckta penicillinet fick jag penicillinsprutor i tid och otid, så fort halsen började rodna. Idag är jag svårt allergisk mot penicillin och även mot en hel del andra läkemedel. Till råga på allt exponerades jag för ansenliga mängder giftiga ämnen - för att man helt enkelt inte visste bättre! Läs gärna mer här om hur jag fullständigt bäddades in i giftiga kvicksilver och DDT-ångor.

Som 8-åring skickades jag iväg till en internatskola många hundra mil hemifrån och fick bara komma hem på jul och sommar. Som tröst fick jag alltid med mig en jätteburk med chokladpraliner. På kvällarna när jag längtade hem proppade jag munnen full av den söta chokladen och grät i kudden så att de andra inte skulle höra mig. Fortfarande kan jag inte se en sån där burk utan att bli lite darrig i själen.

Det känns väl inte alldeles orimligt att mitt stackars immunförsvar blev lite tilltufsat av allt det här? Förresten är jag ganska säker på att även ledsenhet påverkar hälsan och motståndskraften. Och jag var väldigt ofta sjuk där på internatskolan - där penicillinkurerna fortsatte att avlösa varandra.

När jag som tonåring kom till Sverige för att gå i skolan fick jag bo i fosterhem eftersom mina föräldrar fortsatte sitt missionsarbete i Congo. Inget ont om min fosterfmilj, den var helt fantastisk, men det blev en stor kulturkrock för mig, jag blev lite småmobbad, och jag kände mig ofta ledsen, udda och bortvald. Jag började utveckla olika allergier. Sen har det bara fortsatt. Jag har som ung vuxen haft vattkoppor, mässlingen, röda hund och scharlakansfeber, för det var jag i gengäld inte vaccinerad emot. Jag har haft otaliga öroninflammationer och lunginflammationer i mitt liv, hjärnhinneinflammation (som komplikation efter mässlingen), ständiga urinvägsinfektioner och t o m flera njurbäckeninflammationer, sköldkörtelinflammation m m. Jag har opererats ett antal gånger för diverse tumörer (godartade dock allihop) och jag har under hela mitt "produktiva" vuxna liv plågats av endometrios.

För en del år sedan bestämde jag mig för att plocka bort allt amalgam i min mun, började också äta mer och mer "nyttigt" och ta en del vitamin- och mineraltillskott. Egentligen har jag väl aldrig varit så frisk som nu, trots att jag fortfarande ganska ofta får elaka influensor och infektioner. Allergierna är betydligt bättre, och urinvägsinfektion har jag inte haft på säkert tio år (peppar, peppar!!!).

Vad vill jag nu säga med allt det här? Ska ni tycka synd om mig? Absolut inte!!!!! Jag är som sagt friskare än på många år trots allt, och även om orken tryter ibland så hänger jag med ganska bra. Jag har ett jättebra liv! Det jag vill säga är att det är viktigt att tänka på vad vi gör med våra barn och barnbarn och vad vi utsätter dem för, både kroppsligen och själsligen. Kvicksilver och DDT är förbjudet, men vi har aldrig någonsin varit så omgivna av olika kemikalier som idag, och vi har väl aldrig haft så många olika tillsatser i maten som nu! Det kan knappast vara en slump att allergierna ökar i rekordtakt. Det du äter idag kan få konsekvenser långt fram i livet. Felaktig och bristfällig mat kan leda till olika sjukdomar, men ren, näringsrik, nyttig och vällagad mat stärker vårt immunförsvar och gör att vi bättre kan stå emot olika påfrestningar som vi utsätts för.

Att barn, ungdomar, gamla och sjuka, på förskolor, skolor, ålderdomshem och sjukhus, av okunnig rationaliseringsiver och snålhet får massproducerad mat som tillagats flera dagar i förväg och transporterats över halva landet kan göra mig fullkomligt rosenrasande!! För övrigt är jag fullkomligt övertygad om att det på längre sikt också blir oekonomiskt - om man vågar tänka lite längre än näsan räcker!

Jag vill inte moralisera eller ge skuld, långt därifrån! Jag VET att det inte alltid är så lätt att hinna med att laga riktig och näringsrik mat. Det är så mycket som ska få plats i vår hektiska tillvaro, som snurrar på i turbohastighet. Och det är klart att det inte är hela världen om det slinker ned en godisbit, någon fryst färdigförpackning med mat, eller en sockerstinn muffins emellanåt. Men FÖRSÖK att välja det som är så rent och naturligt som möjligt! Minska på sockret! Byt chipsen, ostbågarna och lösgodiset mot färsk frukt! Försök att minska på halvfabrikaten och välj produkter med så få tillsatser som möjligt! Välj gärna kravmärkt och närproducerat om du har råd och möjlighet! Rensa i badrumsskåpet och tänk på vad du smörjer in din kropp med! Köp inte leksaker till barnen som du inte vet vad de innehåller!

Framförallt. Bli inte ett offer! Det kan finnas orsaker och förklaringar till varför livet blivit som det blivit. Kanske också till varför du drabbats av olika sjukdomar. Omständigheter som du inte kunnat styra över och händelser där du stått maktlös. Men idag är det DITT ansvar att göra det bästa av DITT liv!

Och kom ihåg att det ALDRIG är försent att börja om och byta de gamla vanorna mot nyare och hälsosammare dito. Ta hand om dig och var rädd om dig, både på in- och utsidan! Varje dag får du faktiskt en ny chans. Ta den!
 

8 kommentarer:

  1. Bra skrivet, finns saker vi nu med den kunskap vi har kan påverka. Bara det att äta så ren mat som möjligt undvika vissa plaster m,m
    Ha en bra dag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Milla! Vissa saker kan vi ju inte undvika eller påverka, men det är också väldigt mycket vi faktiskt KAN påverka själva och ta ansvar för. T ex vilken mat vi väljer att äta. Ha det bra du också!

      Radera
  2. Klokt och intressant. Ja, inte konstigt att du har varit så pass sjuk med tanke på hur mycket stryk ditt immunförsvar har fått ta!

    När det gäller skräpmat, så håller jag verkligen med dig. Tänk så friska vi i västvärlden skulle ha kunnat vara om inte kommersiella intressen hade styrt vad och hur vi äter. Vi HAR ju faktiskt åtminstone tillgång till mat, till skillnad mot många olyckligt lottade. Vilket slöseri med resurser, på flera nivåer....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Milla! Håller med fullständigt! Det är inte alltid så lätt att stå emot de komersiella krafterna och all reklam som vi blir överösta med. Vi får hjälpas åt att vara en "motståndsgrupp" så gott vi kan, och försöka vara goda förebilder när det gäller kost och hälsa. Ha det gott!

      Radera
  3. För det första så kan vi inte förstå varför man ställer en sådan fråga till någon annan, varför de är sjuka så ofta? Nästan lite oförskämt tycker vi, allt har sin förklaring och din historia är ju helt klart en sådan!

    Sen har du så rätt i det du skriver om att man har ett eget ansvar för sitt liv och att det aldrig är försent, vi är så glada för att du tycker det har blivit bättre när du ändrat dina livsvanor.

    Hoppas det bara blir bättre,
    kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för stödet Anki och Håkan! Vet ni, jag tror att det handlar om försvar, och en ursäkt för att fortsätta med egna dåliga vanor. "Se där, jag är friskare än du, fast jag äter skräpmat, så jag kan lika gärna fortsätta". Typ! Så därför har jag inte tagit åt mig så mycket. Jag är också glad över att det blivit bättre, och hoppas på att det ska bli ÄNNU bättre. Siktar på att bli en pigg 100-åring, haha! Kram tillbaka!

      Radera
  4. Jag antar att du har kollat skicket på ditt immunförsvar, om du kanske rentav har en brist? Jag drar på mig baciller också, men det visar oftast i feber och allmän nedsättning av ork. Har IG-G-brist. Immunglobulinet G är det som skyddar slemhinnorna i kroppen, t.ex. i öron näsa och hals. Hade öroninflammation stup i kvarten som barn och fick också penicillin som lördagsgodis. Idag försöker jag låta bli penicillin om det inte blir alltför jobbigt att "självläka".

    Du har en sund inställning och jag tycker verkligen inte att du ska behöva förklara eller försvara dig. Vi är alla olika och allt har ofta sin förklaring.

    Skönt att du mår så mycket bättre idag efter allt du har levt igenom!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Massor med tack för din omtanke Lotta! För ganska många år sedan fick jag regelbundet sprutor med gammaglobulin för att stärka immunförsvaret. Hjälpte väl sisådär. Jag har kollat, och jag har tydligen ingen sådan brist i nuläget - i alla fall inte vad som syns på proverna. Det enda som kunde konstateras är att jag har zinkbrist, så det äter jag tillskott av. Tack igen!

      Radera