söndag 9 oktober 2011

Höst




De senaste dagarna har det verkligen känts höstlikt här hemma på gården. Marken är täckt av en tjock matta med löv från alla almar och lönnar, som alldeles nyss stod gröna och frodiga här runtomkring. Jag kommer osökt att tänka på Elsa Beskows finstämda höstdikt, och önskar ibland att jag själv precis som blombarnen fick krypa ned under täcket, och vakna först framåt vårkanten.


Det glimmar i guld och klaraste rött,
det prasslar så sakta i parken,
ty hösten är kommen, och björkar och lönn
de fäller nu bladen till marken:
"Så fall, våra blad, fall mjukt och lätt,
vi väver ett täcke så varmt och så tätt,
vi väver stt täcke åt marken.



Se vintern är nära, och vädret är grått,
nu måste vi värma och lysa!
Vi väver ett täcke så varmt och så gott,
att blombarnen icke må frysa.
Sov gott, alla blombarn, sov gott, sov sött,
vi väver ett täcke i guld och i rött,
vi väver ett täcke åt marken."
                                        

4 kommentarer:

  1. Åh, nej, vad fint <3

    "vi väver ett täcke så varmt och så gott,
    att blombarnen icke må frysa"

    Vilket vackert sätt att se det på, istället för att bara se vissna löv :)

    SvaraRadera
  2. Visst är det, Alexandra! Ibland behöver vi se och uppleva saker med nya ögon. Ibland kan det t o m göra tillvaron lite lättare.

    SvaraRadera
  3. Visst är det, Susi! Man ser på löven på ett nytt sätt när man läst den. Det är inte bara en massa, torra, bruna, fula löv längre, som ligger och skräpar i trädgården, det är ju ett mysigt, varmt täcke för de små blombarnen. Hm, nu blir det ju knepigt att kratta bort dem!
    Förresten, vad roligt att din nya ugn fungerar bättre så du vågar dig på att baka lite mer. Ha det bra!

    SvaraRadera